Press

Acis & Galatea, Confidencen, 2019

Bo Löfvendahls i Svenska Dagbladet skriver i “Två timmar ren fröjd – håller högsta klass”

“Det här är en föreställning som håller högsta musikaliska klass – två timmar av ren fröjd. Allt styrs med energiskt driv och lätt attack av Olof Boman, som under namnet Confidencen Opera & Music Festival Orchestra har samlat ett dussin av Sveriges bästa barockmusiker.”

“Med fina fraseringar håller Staffan Liljas ihop de tvära tonsprången hos sin Polyfemos och ger den ondskefulle skurken mänskliga kvaliteter.”

Loretto Villalobos i Expressen skriver i “Resan värd besväret när Confidencen gör Händel”

“För om man sätter rokokomaskineriets vackra kulissbyten till sidan, och bortser från den fantasifulla kostymerna så blir denna föreställning i slutändan en sång- och musikfest hela vägen ut – inte minst tack vare den välbalanserade pregnans med vilken Olof Boman leder Confidencens festivalorkester.”

“Staffan Liljas som Polyphemus är den ende som uppbådar något slags spel, men om det hade velat urarta till ondskefull flambojans så slår det rätt ut tack vare hans pondus.”

Björn Gustavsson i Dalarnas Tidningar skriver i “Sval regi och klarhet – Händel i två premiärer”

“Det är en iscensättning av det sällsynta slag där allting stämmer och där man märker hur alla både på scenen och i orkestern drivs av ett slags kollektiv inspiration. Den cirka två timmar långa föreställningen är helt enkelt drabbande bra: en skimrande akvarell fylld av klarhet, precision och lyster.”

“Den svartsjuke Polyphemus (bassångaren Staffan Liljas här bättre än någonsin) blir en Scarpia-aktig mörkrets furste och dödar sin rival.”

Vampyren, Läckö Slott, 2018

Niklas Smith i Seen and Heard International skriver i “En gastkramande kväll med Vampyren på Läckö”

“Staffan Liljas spelade Malwina’s far Davenaut, som först verkar faderlig om fåfäng, men förvandlas till en gammeldags patriark när Malwina förkastar hans plan att gifta bort henne med earlen av Marsden (Ruthven förklädd) före midnatt och har fräckheten att tillkännage att hon älskar Aubry, en ung adelsman med lite pengar och status. Herr Liljas klangfulla bas fyllde rollen både som välkomnande värd och som rasande familjeöverhuvud.”

Bo Löfvendahl i Svenska Dagbladet skriver i “200 år gammal vampyr återuppstår – full av liv”

“Det är svårt att tänka sig en mer idealisk spelplats för en spökhistoria än borggården på Läckö slott, som tronar längst uppe på en blåsig klippa över Vänern. När skymningen faller kryper den spöklika stämningen allt närmare: denna kväll förstärkt av väsande, svarta skuggor samt en vampyr med långa, spetsiga naglar som törstigt slickar sig om munnen.”

“Staffan Liljas [gör] en välljudande papparoll”

Vivier’s Journal, Konserthuset, 16 maj 2018

Camilla Lundberg i Dagens Nyheter skriver i “Full pott. Underbart dynamiskt när Claude Vivier till slut når Sverige”

“Med resor till Bali och Iran, med läsning av Bibeln, Pinocchio och Lewis Carrol tonsatte Vivier en ömsom extatisk, ömsom drastisk dagbok till det stora körverket ”Journal” 1977. Fyra sångsolister och slagverk frammanar något av en liturgisk ritual; genomsyrad av asiatiskt anstruken andlighet men också punkterad av dårpipperier från Alice i Spegellandet.

Mot Reine Brynolfssons underbart dynamiska bruksanvisningar står Eric Ericsons Kammarkör med en ljuvlig renhet i klangen, toppad av de fyra stjärnsolisterna – alldeles stjärnklara i den extatiska finalens åkallan efter en hinsides kosmisk kärlek.”

Erik Wallrup i Svenska Dagbladet skriver i “Mördad tonsättare återupplivas med skörhet”

“Strålande – särskilt som de stora greppen om den nya musiken sällan tas utanför festivalernas hägn.”

“Solistkvartetten var utmärkt”

Madame Butterfly, Skånska Operan, 2017

Kjell A Johansson i Kristianstadsbladet skriver i “Hellyckad Puccini i Bäckaskog”:

“Som förmedlande länk mellan paret fungerar Staffan Liljas som den amerikanske konsuln i Nagasaki. Solisterna textar över lag bra, men Staffan Liljas gör det så att man inte missar en konsonant.”

“Av alla uppsättningar som jag upplevt med Skånska Operan, och de är många, är nog den här ‘Madame Butterfly’ den som gjort starkast intryck på mig”

Lars-Erik Larsson i Skånska Dagbladet skriver i “En Butterfly med många kvaliteter”

“Som åskådare lever man sig in i deras känslor och engageras i handlingen. Det är fint skådepeleri och genomtänkt regi.”

Ligetiland, Folkoperan, 2016

Bo Löfvendahl i Svenska Dagbladet skriver i “Lyckat när Folkoperan leker i Ligetis Land”

“‘Aventure’ för tre röster blir en hel liten opera, där Alexandra Büchel får sällskap av Staffan Liljas och Maria Sanner. Tillbakalutade i solstolar spelar de upp en hel film av reaktioner, levande och mycket skickligt.”