Efter en härlig tid i Hamburg för att spela in nyskrivna Romanser av Oliver Gruhn till texter av Hermann Hesse tillsammans med Symphoniker Hamburg, ser Staffan fram emot en höst fylld av konserter, och sin resa till Versailles i januari för att framföra och spela in Händels Acis & Galatea med Cappella Mediterreana och Leonardo García Alarcón.
Charles Sigel på Forum Opera skriver:
Det är den svenske basen Staffan Liljas, imponerande med virtuos grovhet, som trots detta är fullt förmögen att beröra med ömhet i ”and my love” och avbildar en mörk kärlek som är kall och våldsam. Vi skulle kunna önska en mörkare timbre, men han kompenserar detta med en bitande artikulation och genom att konkurrera i precision med violin- och traverssolisterna.
Emmanuel Andrieu på ClassiqueNews skriver:
Den svenske basen Staffan Liljas Polyphemus låter sig inte överträffas med sin välljudande röst och starka dramatiska närvaro. Han uttrycker sig med stil och känsla, utan att någonsin vråla, i denna roll som ”bad guy”.
Elodie Martinez på Opera Online skriver:
Den senare spelas av svensken Staffan Liljas, som tolkar Polyphemus vrede och bitterhet, utan att överge den svikne älskaren. På detta sätt presenterar han sin vackra aria ”O ruddier than the Cherry”, föregången av ett rörande ”…and my Love”.
Alain Cochard på Concert Classic skriver:
Det finns inget överspelat i svensken Staffan Liljas tolkning av Polyphemus, men en täthet i vokalmaterialet och en exakthet i uttrycket som, förstärkt av hans effektiva dramatiska tolkning, ger rollen all dess tyngd.