Efter en vår fylld av konserter ser Staffan fram emot att sjunga opera – först Timur i Puccinis Turandot på Opera på Skäret, sedan återvändande till Groningen som Gremin i Tjajkovskijs Eugene Onegin och slutligen tre ytterligare föreställningar med Cappella Mediterreana och Leonardo García Alarcón som Polyphemus i Händels Acis och Galatea i Frankrike. Men han finner också tid för en mängd konserter!
Charles Sigel på Forum Opera skriver:
Det är den svenske basen Staffan Liljas, imponerande med virtuos grovhet, som trots detta är fullt förmögen att beröra med ömhet i ”and my love” och avbildar en mörk kärlek som är kall och våldsam. Vi skulle kunna önska en mörkare timbre, men han kompenserar detta med en bitande artikulation och genom att konkurrera i precision med violin- och traverssolisterna.
Emmanuel Andrieu på ClassiqueNews skriver:
Den svenske basen Staffan Liljas Polyphemus låter sig inte överträffas med sin välljudande röst och starka dramatiska närvaro. Han uttrycker sig med stil och känsla, utan att någonsin vråla, i denna roll som ”bad guy”.
Elodie Martinez på Opera Online skriver:
Den senare spelas av svensken Staffan Liljas, som tolkar Polyphemus vrede och bitterhet, utan att överge den svikne älskaren. På detta sätt presenterar han sin vackra aria ”O ruddier than the Cherry”, föregången av ett rörande ”…and my Love”.
Alain Cochard på Concert Classic skriver:
Det finns inget överspelat i svensken Staffan Liljas tolkning av Polyphemus, men en täthet i vokalmaterialet och en exakthet i uttrycket som, förstärkt av hans effektiva dramatiska tolkning, ger rollen all dess tyngd.